Jadå, jag lever. Tack vare ett besök till vårdcentralen!
I fredags efter min och Ann-Sofies bio fick jag feber på kvällen, och den höll sig hög och stadig. Efter dagliga samtal till Sjukvårdsrådgivningen så ringde jag till slut till vårdcentralen på tisdagen, och där fick jag en tid samma dag. Väl där skulle jag ta prover, men jag mådde så dåligt att jag inte ens orkade sitta upp. Så jag fick ta dem liggandes.
Hur som helst så var de inte bra nåt utav det så det bar av till sjukhuset med en infektion i kroppen. Sänkan ligger vanligvis runt 10, och min var såklart uppe i 500. Efter många stick i armar och fingrar, efter de klämt här och där, efter många apparater så fick jag till slut komma upp på ett rum. Febern var fortfarande kvar och jag fick  tre dropp i armen samtidigt som jag hade syrgas och en apparat som mätte blodtrycket och syremättningen i blodet var 10 min.

Dagen efter fick jag röntgas och det visade sig att jag hade lunginflammation och ingen infektion efter min operation, tack och lov!
Nu är jag hemma hos mina föräldrar och kurerar mig medan Dennis är iväg till England på fotbollsresa. Jag lyckas verkligen tajma detta bra, tycker ni inte det?

Ännu en sak som är otroligt trist är att Michelle snart kommer att åka hem, väldigt snart tror jag :( :( :( :(
Men hon får det nog roligt tillsammans med alla sina gamla hundkompisar som hon bodde med förut.