Framsteg

I natt hade jag så fruktansvärt ont att jag inte kunde sova. Till slut när panodilen började verka lyckades jag somna, men det tog sin lilla stund. Det var dock inte i magen jag hade så ont, utan i axlar och nacke. Tack och lov så har det känts ganska så bra under dagen. Nu är väl första stunden jag känner mig rätt ok.

Jag får se om jag pallar av att jobba redan på tisdag, det är ganska krävande att jobba med barn. Måste vara fullt funktionell, och det är jag inte riktigt än. Jag ska ner dit i morgon för att hälsa på och känna av så får vi se.
I dag har jag iaf lyckats ta en ensam promenad med hunden så det görs framsteg. Att promenaden tog dubbelt så lång tid än vad det brukar göra var kanske väntat.

Nu ska jag dricka mitt te och slösurfa lite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig.

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0